För fyra veckor sedan rymde Anneli, Alice, Nino och Bosse. Bosse lyckades lyfta upp komposthagen (trots att han inte har några framtänder längre) så att de andra kunde smita ut. Jag själv höll på att pyssla på uteplatsen och märkte det inte förräns det var försent. Då jag var ensam hemma den kvällen fick jag jaga in alla kaninerna själv vilket tog sin lilla tid. Anneli sprang långt iväg till ett grannhus där ingen bor. Jagade runt en bra stund utan resultat och sprang sedan in och hämtade en handduk att slänga över henne. När jag kom tillbaks låg Anneli ner och vilade och jag hörde något prassla till i buskarna. Såg inte så noga men antingen var det en vildkanin eller en hare som sprang iväg och jag blev naturligtvis orolig. Fick iallafall tag i henne och undersökte henne men hon såg ok ut.
Nu har det gått 27 dagar och hon har boat för fullt i ett par dagar. Har försökt att känna på hennes mage om där finns några "knölar". Tycker att det känns som EN liten knöl men är inte säker. Hoppas innerligt att jag har fel för jag vill verkligen inte ha fler ungar. Hade ju bestämt mig till 99 % att Alice och Anneli skulle flytta till hösten då det är ganska mycket turbulens nu kaninerna emellan. Har lagt planerna på is tillsvidare då jag inte vet vilket skick Anneli befinner sig i.
Ska sätta in en extra bur i rummet ikväll där hon får vistas på natten ifall det nu skulle vara så att hon verkligen är dräktig.
torsdag 5 augusti 2010
Mattsabotören...
onsdag 4 augusti 2010
Får jag presentera Anneli...
måndag 28 juni 2010
Nicke..
Drömde om dig inatt min vän. Kändes så verkligt. Satte näsan i din nacke som jag brukade göra för att dra in din doft...och så vaknade jag. :(
Ibland saknar jag dig något otroligt och har haft ett par dagar nu då jag kommer på mig själv med att vandra bort i tankarna även om jag vet att det inte är bra för mig. Kan fortfarande inte tänka på dig utan att tårarna faller, även om det är vackra, fina minnen jag har av dig. Det har nu gått nio månader sedan du fick somna in och det är så tomt utan dig. Även om huset är fullt av andra kaniner så kan ingen ta din plats. Du var en otrolig personlighet och den som jag ofta sökte tröst hos. Du hjälpte mig igenom en svår tid och för det är jag dig evigt tacksam.
Nu rinner tårarana igen...
"Where are you this moment, only in my dreams
You're missing, but you're always a heartbeat from me"/ Enya
fredag 11 juni 2010
En annan liten student...
torsdag 10 juni 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

