tisdag 19 oktober 2010

Så sjukt!

Man blir mörkrädd när man läser sånt här. Hur kan människor vara så grymma?!!
Stackars kaniner och ägare.

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article7984467.ab

måndag 11 oktober 2010

Bråkiga bunnies

Just nu är det lite jobbigt med fem små kaniner. Inte för att jag inte vill ha dem kvar utan för att de bråkar en hel del.
Anneli (lilla grå) har börjat tugga morrhår igen. Och nu räcker det tydligen inte med bara morrhår utan hon ger sig på ögonfransarna också. Häromdagen var mamma Märta alldeles kal i ögonvrån. Blev först rädd att det var myxomatos men såg sedan att ingen förutom Anneli har intakta morrhår. Känns ju jobbigt att hon börjat med det här igen och jag vet inte hur jag ska lösa det. Om Anneli ska bo ensam blir jag tvungen att ha henne instängd i bur mesta tiden. Hon går lös på all inredning här hemma så hon kan inte vara frigående i hela lägenheten. Dessutom hoppar hon upp på köksbord,soffor m.m så jag skulle vara jätterädd att hon skadade sig när jag inte var hemma. Kompostgaller skulle inte heller lösa problemet då hon hoppar över lätt som en plätt. Jag tror att hon skulle kunna bli världens bästa hoppkanin. Hon älskar att hoppa upp på saker och flyger över de kompostgaller vi har som en liten gasell.

Alice lilla minstingen i kullen (som föddes en dag efter de andra) har växt till sig och är numera lika stor som mamma Märta. Alice har varit ganska lätt att hantera fram tills nu. Hon är näst intill omöjlig att hålla i famnen och bits när det inte passar damen. Idag hade jag henne lös i vardagsrummet hos mig men när jag lyfte upp henne bet hon mig ordenligt i armen och sprattlade så kraftigt att jag tappade greppet och hon föll i golvet. Som tur var skadade hon sig inte. Själv fick jag ett stort bitmärke.
Antagligen är hon i en jobbig tonårsperiod. Kissar och märker revir överallt gör hon också. Tvättar jag mattan eller tunnlarna i kaninernas rum, hinner jag inte mer än att lägga ner dem förrän hon sätter sig och kissar ner det igen.

Som om ovanstående inte är nog hör jag att kaninerna håller låda titt som tätt och när jag springer för att kolla till dem så är det Anneli och Alice som är i luven på varandra. De bråkar inte konstant men lite då och då. Och då är det så att tussarna far omkring.

Idag släppte jag ut kaninerna i hagen igen för det var så härligt väder. Det var kallt och soligt och jag tror myggen är borta nu för jag fick inte ett enda myggbett. Får jag direkt annars.
I alla fall delade jag på dem så de var ett par stycken åt gången. De njöt i fulla drag och jag önskar jag kunde ha Anneli och Alice ute jämt. De skulle må bra av att vara utekaniner. Tror vissa kaniner är utekaniner och vissa innekaniner. Märta och Bosse är riktiga innekaniner för de blir lätt stressade när jag har dem i hagen och vill gärna in igen.

Har funderat en hel del på om jag ska försöka hitta nya hem åt Anneli och Alice. Skulle vara bra för dem om de fick bo på någon gård och i utehägn tror jag. Anneli skulle säkert gilla att få hoppa med någon som är intresserad av en hoppkanin och skulle kunna ge henne den tiden.

Funderar fram och tillbaka...men jag vet inte...
Skulle sakna mina bebisar något otroligt, har ju snart haft dem i ett år och hunnit fästa mig vid dem.
Blir svårt att skiljas...

Liten pippi...




Den här synen mötte mig i morse när jag öppnade altandörren.
En liten,liten fågel låg död i solskenet.
Vet inte om det är en fågelunge eller vad.
Verkar som om den har flugit in i väggen eller rutan. :(
Ska gräva ner den i rabatten.

Vila i frid lilla pippin.

onsdag 6 oktober 2010

Sorgligt...

På vägen hem från jobb fick jag se en ledsam syn. En liten stackars vildkanin
hade hamnat mitt ute på vägen och låg på rygg utan att kunna resa sig upp. Kunde se att den hade pesten. Gick inte att stanna på vägen då det var mycket trafik men alla bilar hann väja undan iallafall. Det bästa hade nog ändå varit om någon bilförare hade vågat köra över kaninen så den slapp lida mer. Själv ville jag bara stanna och flytta undan den från vägen. Tyvärr så är det ju bara att förlänga lidandet. Körde hem med tårar i ögonen, såg en polisbil strax efter mig, kan bara hoppas att de stannade och avslutade plågan.
Just nu är det inte roligt att vara ute och köra på vägarna här i Skåne. Då kaninpesten härjar vilt ligger det sargade, trasiga djur överallt. Dessutom har jag tre dagar på raken sett sjuka kaniner med svullna ögon sittandes vid vägkanten oförmögna att röra sig.
Förbannar denna djävulusiska, grymma sjukdom...

Väl hemma igen läser jag att Kaninfamiljens lille Ninja har fått somna in idag.
Så nu sitter jag här med tårar i ögonen igen...

R.I.P alla små kaniner

måndag 4 oktober 2010

Dikt till ett älskat djur...

May I Go?

May I go now?
Do you think the time is right?
May I say good-bye to pain-filled days
and endless lonely nights?
I’ve lived my life and done my best,
an example tried to be.
So can I take that step beyond
and set my spirit free?
I didn’t want to go at first,
I fought with all my might.
But something seems to draw me now
to a warm and loving light.
I want to go.
I really do.
It’s difficult to stay.
But I will try as best I can
to live just one more day,
To give you time to care for me
and share your love and fears.
I know you’re sad and so afraid,
because I see your tears.
I’ll not be far,
I promise that, and hope you’ll always know
that my spirit will be close to you,
wherever you may go.
Thank you so for loving me.
You know I love you too.
That’s why it’s hard to say good-bye
and end this life with you.
So hold me now, just one more time
and let me hear you say,
because you care so much for me,
you’ll let me go today.
— Susan A. Jackson

Den här dikten hjälpte lite i sorgen efter beslutet att avsluta Nickes liv. Kanske kan den hjälpa någon annan som läser här också.

Att låta ett älskat djur somna in är ett tungt beslut man som djurägare ibland
tvingas ta. Vissa djur lämnar djupare avtryck i hjärtat också. Även om det alltid är sorgligt att mista ett djur.

Saknar...



Idag fick jag ett jättefint vykort från min son som är i L.A
hos släktingar. Saknar honom sååå mycket men kul att höra att han
har det bra och helt underbart väder, som mest 42 grader! :)

Lägger in en bild på det fina vykortet med delfiner. Vet att han
valt det med hjärtat då jag fullkomligt älskar delfiner! Näst efter
kaniner då ;)