Kurragömma...

är en lek som inte ska lekas med kaniner. Dels för att kaniner är ett så tyst djur och dels för att man inte alltid vet när kaninen börjat leken. För ett par dagar sedan så var jag inne i kaninernas rum och hämtade en hammare i skåpet som finns därinne. Lät dörren till skåpet stå öppen medans jag gick iväg och spikade upp en spik. När jag var klar lade jag tillbaks hammaren, stängde skåpsdörren och körde iväg till stan på ett möte. Hämtade sonen och sedan vidare till Willys och handlade mat. Väl hemma igen lagas det mat och jag utfodrar även djuren med lite dill. Märker att inte Anneli kommer framskuttandes som hon brukar och kallar på henne men hon kommer inte. Tänker att hon säkert ligger i transportburen och vilar. Går och äter middag med sonen. Sedan blir det tv-tittande och ett par kaniner åt gången får komma ut till oss. När klockan är närmre midnatt går jag in till kaninerna igen för att det fattas en kanin som ALLTID vill vara med. Kallar på henne, men ingen Anneli. Lyfter upp transportburen, ingen Anneli där heller, letar bakom hyllan och byrån men ingen kanin.
Sonen hjälper mig att leta igenom hela lägenheten för jag börjar bli orolig. Hon kanske har lagt sig under någon av våra sängar och så har vi stängt till dörren så att hon inte kommer ut? Men nej, ingen kanin någonstans. Ingen grå kanin i vart fall :)
Till slut går det upp ett ljus för mig. SKÅPET med verktygen! Öppnar dörren och ut hoppar en VÄLDIGT hungrig kanin. Gissa om man fick skuldkänslor!! Där hade hon suttit i NIO timmar utan mat och vatten, stackaren. Gnagt på lite sladdar och annat som hon kommit åt. Det är väldigt trångt därinne också så hon har inte kunnat röra sig så mycket heller.
Kände mig som Stora Stygga Vargen. Så nu är jag supernoga med att kolla var ALLA kaninerna är innan jag åker hemifrån.