Bråkiga bunnies

Just nu är det lite jobbigt med fem små kaniner. Inte för att jag inte vill ha dem kvar utan för att de bråkar en hel del.
Anneli (lilla grå) har börjat tugga morrhår igen. Och nu räcker det tydligen inte med bara morrhår utan hon ger sig på ögonfransarna också. Häromdagen var mamma Märta alldeles kal i ögonvrån. Blev först rädd att det var myxomatos men såg sedan att ingen förutom Anneli har intakta morrhår. Känns ju jobbigt att hon börjat med det här igen och jag vet inte hur jag ska lösa det. Om Anneli ska bo ensam blir jag tvungen att ha henne instängd i bur mesta tiden. Hon går lös på all inredning här hemma så hon kan inte vara frigående i hela lägenheten. Dessutom hoppar hon upp på köksbord,soffor m.m så jag skulle vara jätterädd att hon skadade sig när jag inte var hemma. Kompostgaller skulle inte heller lösa problemet då hon hoppar över lätt som en plätt. Jag tror att hon skulle kunna bli världens bästa hoppkanin. Hon älskar att hoppa upp på saker och flyger över de kompostgaller vi har som en liten gasell.

Alice lilla minstingen i kullen (som föddes en dag efter de andra) har växt till sig och är numera lika stor som mamma Märta. Alice har varit ganska lätt att hantera fram tills nu. Hon är näst intill omöjlig att hålla i famnen och bits när det inte passar damen. Idag hade jag henne lös i vardagsrummet hos mig men när jag lyfte upp henne bet hon mig ordenligt i armen och sprattlade så kraftigt att jag tappade greppet och hon föll i golvet. Som tur var skadade hon sig inte. Själv fick jag ett stort bitmärke.
Antagligen är hon i en jobbig tonårsperiod. Kissar och märker revir överallt gör hon också. Tvättar jag mattan eller tunnlarna i kaninernas rum, hinner jag inte mer än att lägga ner dem förrän hon sätter sig och kissar ner det igen.

Som om ovanstående inte är nog hör jag att kaninerna håller låda titt som tätt och när jag springer för att kolla till dem så är det Anneli och Alice som är i luven på varandra. De bråkar inte konstant men lite då och då. Och då är det så att tussarna far omkring.

Idag släppte jag ut kaninerna i hagen igen för det var så härligt väder. Det var kallt och soligt och jag tror myggen är borta nu för jag fick inte ett enda myggbett. Får jag direkt annars.
I alla fall delade jag på dem så de var ett par stycken åt gången. De njöt i fulla drag och jag önskar jag kunde ha Anneli och Alice ute jämt. De skulle må bra av att vara utekaniner. Tror vissa kaniner är utekaniner och vissa innekaniner. Märta och Bosse är riktiga innekaniner för de blir lätt stressade när jag har dem i hagen och vill gärna in igen.

Har funderat en hel del på om jag ska försöka hitta nya hem åt Anneli och Alice. Skulle vara bra för dem om de fick bo på någon gård och i utehägn tror jag. Anneli skulle säkert gilla att få hoppa med någon som är intresserad av en hoppkanin och skulle kunna ge henne den tiden.

Funderar fram och tillbaka...men jag vet inte...
Skulle sakna mina bebisar något otroligt, har ju snart haft dem i ett år och hunnit fästa mig vid dem.
Blir svårt att skiljas...